#1093 - Ma Oksalla Ylimmalla (Finnish)

prev | next

• Composer:
  • S. Gabriel Linsen (1838-1914), 1864
• Also known as:
  • Mä Oksalla Ylimmällä
  • Kesäpäivä Kangasalla (A Summer day in Kangasala), Opus 26
  • En Sommardag i Kangasala (Swedish)
• MIDI | show
  
• Print a Label
• Lyrics:
  Jag gungar i högsta grenen
  af Harjulas högsta ås;
  vidt skina de blåa vatten,
  så långt de af ögat nås.
  Af Längelmänvesis fjärdar
  där skimrar ett silfverband,
  och Roines älskliga vågor
  i fjärran kyssa dess strand.
  
  Och blå som en älsklings öga
  och klar som ett barndomshem
  den gungande Vesijärvi
  sig stilla smyger till dem.
  Och hundrade öar simma
  allt uti dess vida famn,
  naturens gröna tankar
  i blåa vågornas hamn.
  
  Men rundtkring de täcka stränder
  stå furor i dyster krans,
  allt som den vise betraktar
  de jollrande barnens dans.
  Och skördarnas tegar luta
  mot dem sin böljande kind,
  och ängarnas blommor andas
  sin doft i sommarens vind.
  
  O hur det fattiga Finland
  är rikt på skönhet ändå!
  O hur af guld och af silfver
  dock stråla dess sjöar blå!
  Här ha i sorg och i glädje
  sin lyra sångerna stämt
  och härma i stilla gungning
  de klara sjöarnas skämt.
  
  Jag är blott en liten fågel
  med späda vingar och små;
  men vor' jag en örn i molnen,
  jag flöge högt i det blå,
  och flöge och flöge vida
  allt upp till Guds allmakts tron
  och sjönke där för hans fötter
  och kvittrade så min ton:
  
  Du helige himlens Herre,
  hör lilla fågelens bön:
  ack, hur är din jord så ljuflig!
  Hur är din himmel så skön!
  O låt våra sjöar stråla
  klart uti vår kärleks brand!
  O Herre, lär oss att älska,
  o lär oss älska vårt land!
  
  
  • Zacharias (Zachris, Sakari) Topelius (1818-1898), 1853
• Lyrics:
  Mä oksalla ylimmällä oon Harjulan seljänteen;
  niin kauas kuin silmä siintää, näen järviä lahtineen.
  Kas, Längelmävesi tuolla vöin hopeisin hohtelee,
  ja Roineen armaiset aallot sen rantoja hyväelee,
  ja Roineen armaiset aallot sen rantoja hyväelee.
  
  Mä vain olen lintu pieni, ja siipeni heikot on;
  vaan oisinko uljas kotka, niin nousisin lentohon
  ja nousisin taivoon asti luo Jumalan istuimen
  ja nöyrin, hartahin mielin, näin laulaisin rukoellen,
  ja nöyrin, hartahin mielin, näin laulaisin rukoellen:
  
  Oi taivahan pyhä Herra, sä isäimme armias!
  Ah, kuink' on sun maasi kaunis, kuink' ihana taivahas!
  Sä järveimme säikkyellä suo lempemme tulta vaan!
  Oi Herra, intoa anna ain' maatamme rakastamaan!
  Oi Herra, intoa anna ain' maatamme rakastamaan!
  
  
  • trans. (Finnish) Pekka Juhani Hannikainen (1854-1924), 1880

Some brochures list this title as (Swedish).